Korporativism – Wikipedia

 

Henrik Alexandersson: Korporativism - Samförstånd till döds

 

Korporativism som en högerlibertarian ser det...    HAX alltså...

Korporativism kan enkelt beskrivas som att politik och särintressen växer samman, utanför den demokratiska processen. Detta är något som går djupare och är mer förrädiskt än till exempel ekonomisk korruption. Här handlar det mer om samförstånd som flyttar makten in i fysiskt och mentalt slutna rum.

Korporativismen har flera olika spelare. På ena sidan finns politikerna, det vill säga de som kan stifta lagar och fatta beslut som går särintressenas väg. Här finns också byråkratin, som ofta är minst lika tjänstvillig när det gäller att ordna tjänster, fint folk emellan. Och så på andra sidan, särintressena. Det kan handla om företag. Men det kan också vara fråga om till exempel fackföreningar, bönder, kommuner och olika slags intresseorganisationer. Man skulle även kunna nämna militären, det säkerhetsindustriella komplexet och religiöst motiverade grupper som exempel på särintressen.

Detta är grupper som har upptäckt att det finns ett enklare sätt att skaffa sig förmåner och fördelar än att gå den mer komplicerade och osäkra vägen genom den demokratiska beslutsprocessen.

Vilket naturligtvis är ett demokratiskt problem. Dels om man betraktar korporativismen utifrån den formella representativa demokratin (som naturligtvis också har sina brister). Dels - och kanske speciellt - om man studerar korporativismen och dess effekter ur ett vidare demokratiskt perspektiv, utifrån demokratins större och djupare värden.

Det är alltså inte bara en fråga om att korporativismen undergräver folkväldet och den demokratiska processen. Här uppstår även problem vad gäller värden som exempelvis maktdelning, rättssäkerhet, öppenhet och ansvar.

Så jag vill påstå att korporativismen berövar demokratin sin själva livskraft. Den hotar vårt öppna och fria samhälle. Den står ofta i konflikt med våra medborgerliga fri- och rättigheter. Och den tenderar att reducera människovärdet till en bricka i ett cyniskt spel.

Det är vad den här frågan handlar om. Men så fort debatten lämnar en dagsaktuell politisk krok (i dagens exempel rosornas krig) - då lämnar denna debatt också det offentliga samtalet. Idé- och principdebatt är något den svenska samhälls- och tyckareliten helst undviker. Speciellt när en sådan debatt riskerar att bli jobbig.